För mig handlar vänskap bland annat om ÄRLIGHET, lojalitet, tillit, kärlek och att give/take. Och jag kan säga det att när man är ung som i tonåren tex då är man oftast väldigt osäker på sig själv och har oftast många vänner men inte så många ÄKTA. Jag kan säga att med åren har jag verkligen lärt mig Vilka människor i min närhet som man kan räkna med och vilka som är takers... Jag känner bara att jag är vuxen och har min egna familj osv att jag har inte ork för drama. Och till er alla som har barn/planerat på att skaffa, det är efter man skaffat barn som man verkligen lär sig vilka som är äkta och inte. Man behöver inte ses 3 ggr i veckan bara för att vara nära vänner. De nära vännerna är de som finns där i vått och torrt och de som är med dig för den du är. Det räcker med ett sms; hej hur mår du? Hur rullar allt? Det fulaste jag märkt på senaste tiden är vänner som bara hör av sig via sociala medier men inte i verkligheten. Det är inte så svårt att dra iväg ett sms istället för en instagram kommentar.
En annan sak; är man nära vänner så pratar man med varandra och är ärliga, man går inte via någon annan för att lägga en dum kommentar och få fram en åsikt. Har du något att säga, säg det rakt ut! Vi ska bete oss som vuxna människor, vad sprider det för budskap när de vuxna beter sig som fjortisar?
Det är så skönt nu när Man själv har barn, för man prioriterar de vännerna som betyder något och man prioriterar annorlunda. Varför ha en "vän" i sitt liv som inte bryr sig ett skit om ditt liv?
Så till alla som läser detta framförallt till ungdomar; håll er nära de som är äkta!