Att vara nyopererad när man är mamma är inte lätt. Smärtan är inte det som är jobbigast utan det är att man inte kan ta hand om sin egen son medan mannen jobbar. Som tur är har vi nära familjevänner som ställer upp och hjälper mig flera timmar om dagen för att jag inte ska överbelasta mitt knä. Men som mamma känner man sig värdelös som behövde göra denna operation men samtidigt vet jag att det är bättre nu innan han börjar krypa. Men Gud vad jag saknar honom på dagarna när vi är ifrån varandra. Det gör så ont i hjärtat att behöva vara ifrån honom några timmar varje dag. Jag kan inte tänka mig hur vårt liv var innan vi fick vårt lilla mirakel, han är det bästa som har hänt oss och jag är så tacksam för att just han kom till vår värld. Så nu gäller det bara att få igång rehab så knät blir bättre och jag kan springa runt med honom och sparka boll i framtiden!